h1

Svart

januari 13, 2012

Annat jag tycker om är svart, själva fenomenet. När ingenting, som ställs i en speciell konstellation, genererar någonting. Det någontinget kan inte finnas utanför själva konstellationen. Det fanns inte innan den, och det finns inte heller kvar efter den. En instans av svart är förstås den färg som givit svart dess namn. Jag kan inte påstå att jag gillar den; det finns inte mycket att gilla. Svart i sig är snyggt endast då det uppträder tillsammans med något annat: man kan, då man klär sig, vända uppmärksamheten från individuella plagg och i stället mot silhuetten genom att klä sig i svart, eller så kan man göra svart vackert genom att kombinera den med en färg som är vacker i sig. Preussiskt blå och svart är fantastiskt. Man kan också inreda sitt vardagsrum helt svart; då vänder man uppmärksamheten hos den som är i rummet mot ytor och ljus istället. Det är jäkligt svårt, och ointressant, att förlora sig i det svarta i sig. Jag tror inte att man riktigt kan det.

Jag tror vidare att den kromatiska instansen av svart börjat ingå i ett nytt ontologiskt register de senaste femton åren. Saker tillverkade av människor har börjat vara svarta på ett nytt sätt. (Jodå, det är visst ett nytt ontologiskt register även om det är människotillverkat och perceptionsbundet. Epistemologi är bara en underavdelning till ontologi. Och det subjektiva är bara en division av det objektiva.) Jag försökte ett tag ha en tumblr-blogg om saken, men det blev snart tråkigt. Bilder på svarta kök eller svarta gunghästar funkar liksom bara en gång. Sen har man fattat grejen. Och de är som sagt inte så snygga i sig.

Ja, jag tror det är vad jag vill ha med mig efter den här posten; att jag gillar svart, men inte är övermåttan förtjust i dess kromatiska instans, i alla fall inte undantagen från dess egna synestetiska egenskaper.

5 kommentarer

  1. Jag bor numera i en stuga 300 meter från vägen. När jag vid denna årstiden hämtar tidningen på morgonen så är det svart. Jag gillar nog det svarta, för jag vägrar ficklampa. När månen lyser upp, som i morse, så gör den det bara direkt, det indirekta ljuset är inte skönjbart. Det blir skarpa kontraster och än svartare i månskuggan. Men, det är ändå det svagt skönjbara, det som ger mig en aning om den rätta riktningen, som fascinerar, inte det svarta i sig.

    Bortsett från denna romantik, så föreslår jag att du invererar din blogg, det svarta försämrar läsbarheten.


  2. mmm, vackert. det verkar också som om det faktiskt är svartet du gillar, snarare än mörkret. till skillnad från vår vän ozonist, som är en stor vän av just mörkret, eller snarare hur ljuset diffrakteras i olika former av mörker. själv verkar jag gilla svartet som ett någonting som grundlöst blir till och som gör något med något annat.
    jo, du har nog rätt om bloggen. ville ha en template som gjorde bokstäverna små, eftersom det tenderar att bli textsjok ibland. då texten är skriven så har jag själv ju liksom redan läst den och ser den mest som grafiska stråk eller svärmande flockar av små, små figurer som formerar sig på specifika vis över skärmen. posterna skrivs ord för ord men pubiceras som stora sjok. det känns skönt i kroppen att se det men inte lika skönt i ögonen när man väl läser det. ja, point taken, alltså. jag experimenterar vidare med templaten.


  3. Jag sympatiserar med dina tankar, men ber att få skilja mig (försökte översätta George Costanzas ”I beg to differ”) från din åsikt gällande den kromatiska aspekten. Jag undrar över din syn på svartvita foton och filmer samt tecknade serier i svartvitt.
    Mvh Tommy Lucassi.


    • hej tommy! trevligt att se dig här.
      ja, jo, där är det väl egentligen samma sak. det skulle bli jättetråkigt att läsa serier där alla rutor bara var helt svarta. däremot gillar jag när de är nästan svarta (som t.ex. frank millers serier och filmer ofta är) men att stråk av vitt är vad som får en att se något. men då är det ju just att svartet ingår, tillsammans med något annat. just med tecknade serier tycker jag att det känns som att ju mer tecknaren arbetar med svart, ju mer arbetar vederbörande också med ljus. foton torde väl vara ungefär samma sak.


      • just det! sen inser jag att det finns flera svart också, åtminstone två; den som skapas av ingenting i konstellation och den som skapas av en sammanblandning av många mörka pigment. jag skall göra något av saken framöver.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: