h1

Terraform

januari 14, 2012

Terraform. Det är ett av mina favoritord. Terra betyder jord, form betyder form. På engelska är det ett verb; terraforming, kommer ur den litterära SF-genren och åsyftar den rymdresande människans tendens att göra främmande planetära miljöer levbara genom att modifiera atmosfären, topologin, ekologin och annat som betingar den jordiska organismen. Jord är namnet på både vår planet (‘Jorden’) och det allt på den har gjort sig själv utav (jord), liksom form är namnet både på vad något är (adjektivet ‘form’) och hur det blivit så (verbet ‘forma’)

Av jord är man kommen. Först väldigt konkret, att allt man består av är sådant man ätit. Våra kroppar är byggda av sådant som finns omkring oss. Ingenting mer. Vi är jord; själva det material som  beträder våra kroppars inre tas automatiskt isärskickas till rätt plats, allt som ett resultat av själva kroppens egen utformning. Kroppen terraformar maten, bygger in den i det egna systemet. Ingenting av det stannar dock någonsin kvar i kroppen speciellt länge; en del passerar rakt igenom utan att ge någon större effekt på värden. Annat stannar kvar lite längre, men aldrig längre än några år, då kroppen ständigt och automatiskt byter ut sina egna beståndsdelar.

Så terraforming är också historien om en automatisk process, om hur jorden formar sig själv. Även det är en oavsiktlig del (effekt) av verbet ‘terraform’. Jorden ger upphov till former, formerna i sig ger upphov till nya former, dessa former ger i sin tur upphov till egna former som kan ge sig väldigt långt ifrån sin moderjord, men som fortfarande bevarar ett automatiskt motoriskt minne av hur det tillkommit och enligt detta schema fortsätter att formge de nya platser till vilka den kommer. Territorium; den omgivning i vilken jag rör mig, vilket jag definierar själv och vilket även definierar mig. Själv är jag väldigt förtjust i tanken på att allt kommer sig av samma stoft, att den alltså utgör en specifik ordning av materialism, men det är ungefär lika vackert om man tänker sig att det är objektens verklighet som är den ultimata och att det är det ständiga materiella genomflödet som är gästen. Båda finns lika samtidigt.

En av de terraformatörer som griper mig mest är den hemlösa, intergalaktiskt ambulerande art som ibland kallas Xenomorfen och som är en av de två huvudrollerna i de fyra Alienfilmerna. (Den andra huvudkaraktären är inte en art utan en individ, Ripley. Henne gillar jag också.) Xenomorfen har inget med sig förutom sitt genom, som flyttar mellan vär(l)dar genom att inseminera dem med ägg, som kläcks då tid är – vanligtvis efter så lång tid att Värden hunnit färdas långt genom rymden, föredragsvis landat på sin hemplanet. Larven som föds förpuppar sig med Värden som föda, och när den är lämnar puppan har dess kropp lånat drag från sin värds genom (i filmerna är de således bipedala humanioder), men först och främst försetts med ett exoskelett. Sådana brukar oftast vara hårda skal som skyddar en mjukare, skörare insida, som på jordiska insekter. Xenomorfens skelett skyddar dock ett inre som är farligare än det yttre – det hårda skalet håller inne en substans som motsvarar den jordiska djurdomänens blod. Substansen är syrahaltig och starkt frätande. Hon kan även producera en animalisk kåda, medelst vilken hon kan bygga starka konstruktioner – även denna substans har frätande funktioner. Genom att efterlikna värdens morfologi kan Xenomorfen röra sig obehindrat i den nya värld till vilken hon ”föds” från värddjurets kropp. Medelst sina kroppsvätskor formar hon fysiskt om vilken given miljö i vilken hon än hamnar att efterlikna den egna kroppen, på ett sätt som liknar det vis hennes egen kropp tar drag av den varelse som fungerat som hennes värd.

Hon bär med sig sin värld, bär den som en potential i det genom som utgör den ena huvudrollen i filmserien, en potential som realiseras vart än detta genom finner en miljö som tillåter en genotyp att utvecklas – det vill säga i stort sett varje gång en värd inseminerats, vart denna värd än tar vägen i kosmos. Där breder hennes hemvärld snart ut sig igen, som en automatisk funktion av hennes genom och dess adaption till den befintliga miljön. Det är så vackert.

6 kommentarer

  1. coolt är förstås också att den fjärde alienfilmen, alien resurrection (1997) innehåller ytterligare en genetisk twist; huvudpersonen ripley dog i trean, och den ripley vi får möta i filmen visar sig vara en av åtta kloner som tagits fram ur den ursprungliga ripleys cellvävnad. i slutet sker ännu en genetisk korsning, mellan ripley och alien själv, men där nånstans börjar det bli lite för groteskt för att det jag i den här bloggposten tycker är så vackert med xenomorfkonceptet. så jag lämnar det här.


  2. Jag skulle vilja slå ett slag för exoskelettet! Inte bara diverse djur och aliens bär detta smarta skal, utan vi kan ju även tänka oss protesen kläder som ett exoskelett. Det där med den skarpa distinktionen mellan natur och kultur är ju rätt utdaterad.

    För att människor ska åka runt i rymden måste vi bygga exoskelett, dvs. rymddräkter. För att vi inte ska rodna, måste vi ha kläder på oss när vi går utanför dörren, och i skandinavien är de måsten om man inte ska frysa.

    Vad som sällan uppmärksammas är att exoskeletten står i relation till omvärlden, speciellt gravitationen. På jorden kan djur, speciellt artropoder, bara bli av en viss storlek. Blir de för stora kollapsar exoskeletten av tyngden. På månen skulle de kunna bli större.

    Nu ska jag ladda hem alienfilmerna från bukten!


    • chris! 歡迎光臨,您是今年的瑞典! trevligt att se dig här.
      är kläder exoskelett? kollar runt på nätet efter bra definitioner av skelett, de flesta verkar mena att det rör sig om en stödstruktur. abstrakta definitioner saknas, vissa definitioner nämner att det finns ‘figurativa’ användningar av ordet, som t.ex. skelettet till en byggnad eller en historia. just rymddräkten är ju definitivt ett exoskelett, men jag undrar om inte kläder i skandinavien är att tänka på som pelage (päls); insekter (vår världs exoskelettbärare) har inte samma behov av termoregulering som däggdjur. proteser – gipsningar, kryckor, arm-eller benproteser, rullstolar – är ju definitivt exoskelett.
      just kläder är annars, för mig, definitivt en fråga om terraforming. jag gör om ungefär hälften av alla plagg jag köper, på ena eller andra sättet. teori är det också, empiri med. jag brukar få på nöten ibland för att varken teorin eller empirin innebär något skelett i mina arbeten utan snarare verkar utgöra nån sorts terra, som jag tar till uppgift att sonda, modifiera och forma.


      • Ja, kläder är päls snarare än skelett!

        Det intressanta med gips är att man tillfogar ett exoskelett för att indoskelettet har gått sönder.


      • Nja vi skall nog inte vara allt för snabba med att avfärda kläder som exoskelett.

        Exoskelett är inte enbart en stödstruktur utan tillhandahåller även skydd för mjukare och mer sårbara delar.

        Inom vissa yrken är det vanligt med skyddskläder som har viss exoskelettliknande funktion, det finns tex byxor med inbyggda knäskydd, jackor och byxor som har insydda ringbrynje liknande konstruktioner (för att man inte skall såga i sig själv när man fäller träd). Andra är förstärkta så att de skall avlasta vid tunga lyft. Vad heter sådana kläder man har på sig när man åker motorcykel, de har ganska mycket skydd inbyggt för att sydda mjukdelarna och liknar på så sett ett exoskelett.

        En skottsäker väst är det ett klädesplagg? Eller en hjälm? Eller skor med stålhätta?

        Nu kan det vara så att efter som vi ändå behöver kläder som pälsersättning för att inte frysa ihjäl så har man byggt in det skydd som kan behövas vid vissa extrema situationer, så att man inte skall behöva kläder och skydd. Detta kanske inte är det man normalt menar med kläder, men det är fortfarande kläderna som fungerar som stöd och skydd.


      • ligger nåt i det, digitalmannen – de flesta typer av skyddskläder har alltså skelettfunktioner, förmodligen att både skydda mjukdelar och – i vissa fall – även att förstärka kroppens befintliga benstruktur. ett paradexempel på ett verktyg (knappast ett plagg, men ändå) som fyller båda funktioner torde väl vara den truck ripley kör av i slutet av aliens, den som hon brottar ut xenomorfen genom luftslussen med. i alla fall som skydd just då man slåss med en fyra meter hög alien.

        kan man tänka sig det omvända någon gång, då kläder agerar exoskelett på samma vis som hos xenomorfen – alltså delvis finns för att skydda omvärden mot dess innandöme? tänker typ på handskar som läkare använder vid operationer för att skydda patienten mot den egna bakteriefloran, eller så. fastg jag tror att läkare kanske tvättar händerna helt sjukt noggrant istället, har för mig att jag sett det nån gång.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: