h1

Välmenande herre gör fel! FEEEL.

juli 3, 2012

Snabbis, bara för att komma ihåg:

återigen har en gubbe publicerat sig i borgarpressen med ett minnesvärt budskap om ADHD. Så här beskrivs situationen:

Och här kommer vi in på något väldigt spännande: Antalet remisser från skolan har ökat ständigt sedan 1970-talet. Personligen tror jag att det handlar om den utveckling skolan har genomgått sedan 1970. Jag började själv skolan i 1972. Vi hade en lärare som hette fröken Jensen. Hon hade inget förnamn. Hon undervisade utifrån läsebok för första klass och räknebok för första klass. Hon var tydlig och uppmuntrade inte kreativitet. Hon förväntade inte heller att vi kunde tänka själva eller ta ansvar för eget lärande. 1975 fick jag en ny lärare, Sven. Han hade inget efternamn. Han undervisade utifrån stenciler och försökte stimulera vår lust att lära genom utflykter till vattendrag och museer. Han förväntade dessutom att vi kunde reda ut konflikter genom att prata om dem.

Denna utveckling har fortsatt fram tills i dag, där vi ofta har åldersblandade klasser, ansvar för eget lärande och en skola som satsar på att utveckla abstrakt tänkande och perpektivtagande. Utvecklingen har varit nödvändig för Sverige, inte minst i övergången från industri- till kunskapssamhälle. Men den har inneburit att barn med uppmärksamhetssvårigheter, svårigheter att hantera abstrakt information samt att ta ansvar för eget lärande har fått betala ett pris.

 

Den här farbrorn är, till skillnad från monsieur Shachar (som jag ägnat alldelse för mycket plats tidigare), hemskt välvillig och tycker att det vore att svika barn i utsatta positioner att inte ge dem en massa ADHD-diagnoser. Ändå blir det inte riktigt bra, tycker jag, utan landar i nåt jättekonstigt som jag har svårt att sätta fingret på, men har med den där fröken Jensen att göra. Hur kom det sig att neurokidsen på den gamla, auktoritetstrogna tiden satt där som ljus och lärde sig? För att fröken Jensen tog ansvar för deras lärande?

Vad jag vet så hette fröken Jensen i själva verket Prusseluskan, och sen gick vi ut  på rasten och nöjesljög hejvilt och frossade i oss godis.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: