h1

Snarare mot biologin än mot medicinen, då.

augusti 20, 2012

Den här bloggen är inte alldeles ny längre. Kanske är det dags att kolla lite på vad jag gjort och vad som bör göras. Jag har lovat mig att den skall vara aktiv åtminstone detta året ut (men kanske tvåtrehundra år till, vem vet), varför det kan vara idé att göra nån sorts enkel summering.

Under några månaders tid har jag så stillsamt sett mig omkring för att försöka finna var det finns potential att utveckla ett tänkande om neurodiversitet, och just inte funnit så mycket. Väldigt få goda ansatser, dock en del områden som kan annekteras (notera krigföringsvokabulären; det är inga speciellt välkomnande platser, de här). Främst finns förstås den kunskap som behövs inom biologi, närmare bestämt genetik och till viss del fysiologi och ekologi, samt medicin, närmare bestämt alltså psykiatri och neurologi. Båda har sina problem, båda har sina vinster.

Biologin är förstås viktig för att den förutsättningslöst griper sig an människan som det djur hon är. Ämnet intresserar sig föga för den normalitet i människobilden utifrån vilken de flesta andra discipliner börjar. Inom biologin blir inte brott mot ett tänkt normaltillstånd en anomali; allt är bara historia. Genetiska varianter är inte onaturliga eller patologiska; de är just varianter, vilka kan visa sig ha god förmåga till anpassning. Själva den biologiska vetenskapliga vokabulären intresserar sig inte för ”sjukdomar”; vad neurologiska minoriteter inom en art beträffar så bedöms de inte som naturens felaktigheter och misstag, utan som den natur de är. Ekologiskt orienterad biologi har dessutom en begreppsbildning som studerar arter inte bara som lösryckta exemplar utan som ingående i system, både med andra individer av samma art och med det omgivande biologiska systemet. These are good things.

Medicinen är viktig i och med all den ackumulerade kunskap som finns där, snarare än för dess ontologiska utgångspunkter. Dessutom har medicinen en fortgående kontakt med människor i den kontinueliga praktiken och även, till viss del, vid experimentstadiet. Här finns det dock ett jättejättejätteproblem (utifrån mitt perspektiv just här, that is) i den inomvetenskapliga  vokabuläret då den helt och hållet orienterar sig utifrån ett normalitetsperspektiv och dessutom verkar sakna varje reflexiv ansats. Ord som sjukdom, störning eller funktionsnedsättning förekommer inte bara i den patientbehandlande praktiken utan även i vetenskapliga artiklar; hela det medicinska fältet orienterar (och motiverar?) sig utifrån dem. Att dessa ord är perspektiverade och utgår från en på förhand bestämd norm verkar helt omedvetet och oreflekterat inom fältet.

Neurologi kunde ju vara en brygga mellan medicinen och biologin, och förmodligen finns det en hel del ansatser i den riktningen som inte jag funnit ännu. Vad den neurologiska mainstreamen beträffar så är mitt intryck att dess historia kommer från medicinen, men att den bär större potential att tänka utanför kulturellt bestämda normer än vad psykiatrin har då neurologin mer explicit måste använda sig av en biologisk fysiologisk vokabulär, vilken jag alltså uppfattar som betydligt mer förutsättningslös.

Vad Christopher Gillbergs ESSENCE-begrepp beträffar måste man nog förhålla sig intresserat avvaktande. Att beakta genetiska strukturer som substrat till vad som i vissa ekologier kan generera ”störningar” = bra. Att inte utgå från att de olika neuropsykiatriska diagnoserna är yttringar av separata, underliggande ”sjukdomar” = bra. Att det fortfarande då är väldigt störningsorienterat = inte alls bra. Men vi får se vart det tar vägen – vid Gillberg centrum (Sahlgrenska akademin), som är den plats där projektet om ESSENCE drivs, finns det projekt som verkar bära viss potential – kolla t.ex. Bibbi Hagbergs halvtidsseminarium, i vars titel ordet ”skills” faktiskt förekommer! Och utan att ursäktas med nån sjukdomsomskrivning! HURRAAAA!!!!

(Ja, man får liksom vara glad för det lilla.)

One comment

  1. […] det mycket material, och för mig oanvändbart. All medicinsk forskning och så. (Well, ni vet, det där jag sagt om att medicinsk forskning förvisso vet mer om världen och människan än de flesta andra […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: