h1

Universell Carolopolitean

oktober 19, 2012

Förra veckan var jag i Karlstad. Jag gick en utbildning som skall göra om mig till en ”erfarenhetsexpert”; en som berättar för andra människor att de balanserar på en smal tråd och att avgrunden finns överallt omkring, genomborrar deras vardag och väller fram emot dem från väggar och tak i varje rum de beträder. Bra grejer; då förstår ni att Karlstad och dess omgivningar är en tröskelplats, ett hålrum vid helvetesgapets rand.

Kommo då nästa vecka igång medelst en 17-timmars trefaldig flygfärd över det stora vattnen till den Nya Världen. Käraste amerikanska kusin skall ingå äktenskap; då flyger man dit. På flyget sitter man bredvid en trygg (men lite konstig) tant från – ja! – Karlstad på ena sidan och en professor i dans på den andra. Via Newark tar man sig sedan till Charleston, kusinernas hemstad, långt ned på östkusten och en av den Nya Världens få historiska städer. Det är den amerikanska västerns ”heliga stad”; hit har sedan 1600-talet religiösa minoriteter flytt från bannbullor och förföljelse, tvärs över tidevarv och världshav, i skrangliga träbåtar genom stormande vattenvidder. Från hela världen men mest från Europa; överallt i staden finns det små kyrkor och samfund man aldrig hört talas om, som bildats i 16- eller 1700-talets Europa, förjagats hit och levt vidare här, på den nya tidens kontinent.

Här startade en gång det amerikanska inbördeskriget. Det är inte konstigt; Charleston är ingen smältdegel, men det är en totalt fascinerande plats där mindre grupper levt sida vid sida sedan stadens födelse, för det mesta i vänskap, ibland av nödvändighet enade mot ett yttre hot. Under stadens första århundraden seglade Svartskägg och andra ökända pirater längs med de kuster som avgränsar The High Seas, haven norr om Karibiska bukten där piraternas guldålder utspelade sig under 15- och 1600-talen.

De flesta hus i stadskärnan är orimligt gamla. Då jag varit i USA innan har jag slagits av att det inte finns något gammalt, att allt ser ut som kulisser som smällts upp för några timmar sen. Här i Charleston är det helt annorlunda; jag bor i  ett hus och dricker mitt morgonkaffe på en veranda som är byggt 1670, utanför belägger månghundraårig kullersten en gata som hästdragna vagnar ännu rullar på.

Jag, pappa och E, pappas fru, promenerar nattetid på svagt upplysta gator. Natten är varm: det är förvisso vinter, men vi befinner oss på en breddgrad i höjd med norra Afrika. Jag finner en rund liten plakett på en husvägg vi passerar.

Carolopolis Preservation Society

Just det: en utmärkelse från något som heter Carolopolis Preservation Society. Vad är Carolopolis? frågar jag min allkunnige far, och han vet såklart direkt. Carolus, det latinska namnet för den brittiske kung Charles I, som var den förste som koloniserade detta område. South Carolina, samma namn. På svenska Karl. Polis, det grekiska ordet för stad. Denna stads första namn var alltså Charles’ Town, sedemera sammandraget till Charleston. Visste du att jag heter Karl i andranamn?

De där skyltarna finns lite överallt i Charleston; jag upptäcker att det finns en bredvid dörren på det hus vi själva bor i. Jag har aldrig lämnat Karlstad! Hela den tid som passerar då jag är ifrån min familj denna höst står jag under Carolopolis Preservation Societys beskydd. Jag är en universell Carolopolitan. Det fanns till och med en utsänd för att vaka över mig då jag flög över Atlanten. Karls Stad, platsen jag bär med mig vart jag går.

cHARLESTON STREETVIEWLive oak park

Mystic gateway

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: