h1

Autistisk teori 1: Yteffekter

april 23, 2013

Vad är autism? Det var en fråga jag ställde i posten Neurodiversitet kan inte vara separatistisk, i förhoppning om att sökandet efter ett svar (snarare än svaret själv) kunde peka mot hur de kognitioner som inte hör till normen påpekar vår verklighets beskaffenhet på ett vis vi inte är vana vid. Det måste vara så; svaret på vad ”autism” är ges ju enklast via de medicinska eller psykiatriska praktiker där diagnosen autism delas ut, och är således en lista kriterier på iakttagbara yteffekter. Varje diagnos är just det; avbockningar på en lista över direkt iakttagbara yttringar, inte en beskrivning av vad de beror på eller en analys av vad de egentligen innebär för den diagnosticerade. En sådan beskrivning visar egentligen bara en sak; hur ett kognitivt system relaterar till en norm, utifrån vilken alla bedöms. Inget fel i detta i sig, naturligtvis, men ur mitt perspektiv blir det fel då denna norm också kommer att utgöra en dom över det avvikande. ”Autism” i den medicinska betydelsen säger ingenting om kognitionen i sig, och det är den jag är intresserad av.

Dock kan det förstås vara intressant att åtminstone initialt ställa sig frågan vilka tillkortakommanden det nu är som finns med på kriterielistan för autismdiagnosen. För att diagnosen skall kunna ställas måste patienten visas symptom på begränsningar inom dessa områden: ömsesidigt socialt samspel, kommunikation och beteende- och föreställningsförmåga före tre års ålder. Vidare diagnoskriterier utgörs av en ”specifik kombination av begränsningar i socialt och kommunikativt beteende samt tydligt repetitivt beteende” (allt enligt Wikipedia, dock utan källhänvisning). Den internationellt dominerande diagnosmanualen DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, utgiven av American Psychiatric Association. DSM-V:s hemsida: http://www.dsm5.org/) utkommer under maj i sin femte utgåva och lär innehålla en lätt reviderad kriterrielista, där autismspektrumtillstånd (AST eller ASD) är ett paraplybegrepp för  gemensamma begränsningar inom de tre områdena social interaktion, kommunikation och föreställningsförmåga. (DSM och APA är ett synnerligen intressant kapitel, som förtjänar en bloggpost. Men det får nog bli i ett senare skede. Eller på en annan blogg.)

So far den kliniska praktikens uppfattning, ställd som den är utifrån tre tillkortakommanden. Härifrån går äventyret vidare. Det verkar alltså som om socialitet, kommunikation och föreställningsförmåga är de platser där man får börja undersöka hur den autistiska kognitionsfigurationen fungerar, vilken sorts världar den förmår frambesvärja.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: