h1

Autistisk teori 5: Den som förnimmer

maj 14, 2013

Från förra posten: ”Bildens natur är att vara just bara en bild. Inte en bild av något, bara en bild. Ingen representation. Hjärnan är en maskin som utifrån sina förutsättningar skapar bilder.” En mening till behövs här; en om den som ”ser” bilden.
Om bildens natur blott är att vara en bild leder kanske vårt tänkande oss ändå att tro att det är någon som ”ser” den bild som skapas av hjärnan/piktogrammet; att det, innanför perceptionen, sitter ett själv, ett ”jag”, som ser, hör och känner objekt utanför sig själv. Tänker vi så, så luras vi av vårt eget tänkande. Det som primärt existerar är inte ett jag som ser ut över världen, utan ett jaglöst seende ovanpå vilket det ibland, inte alltid men då det behövs, uppstår ett självrefererande tänkande som kallar sig själv för ”jag”. Det är vad vi är: ett perceptionssystem som ibland kallar sig själv för Jag.

Vad Jag tar miste på är alltså ordningen. Jaget tror sig vara ”den som ser”, alltså den aktive, men är blott en funktion hos perceptionssystemet – på samma sätt som balansen, smakpreferenserna, seendet själv. Därmed inte sagt att det inte existerar, eller att det saknar en vilja som kan kallas dess egen – bara att det inte kommer före sina sinnesintryck, utan efter.

Det förnimmande hjärnan/piktogrammet skapar är i sig en del av organismens orienterande i världen. Förnimmandet är, vill jag mena, ett ”omedvetet själv” – ett själv som finns redan då Jaget kommer till platsen. Det sinnliga upplevandet av världen är självet.

Med denna post vill jag införa en distinktion mellan Jaget, det medvetna, och Självet – αυτος – det ständigt upplevande/upplevda. Självet, då jag talar om det framledes, betecknar alltså inte ett neurotypiskt ”jag” utan ett förmedvetet upplevande vars gränser definieras av sina möjligheter att skapa bild av världen. Jag tänker mig att en sådan distinktion är nödvändig om man skall tala om autistisk kognition som något som går utanför och är åtskilt från neurotypisk kognition.

5 kommentarer

  1. Lite spånande om en koppling jag tycker är superintressant…

    Detta inlägg skulle utan någon svårighet kunna förekomma på en blogg om buddistisk filosofi eller Zen. Det pekar dessutom direkt på en något kontroversiell punkt inom buddismen, nämligen splittringen mellan ”anatta”- och ”tathagathagarbha”-lärorna, som i stort sett tillhör Theravada- respektive Mahayana-grenarna.

    ”Anatta” betyder alltså ”icke-själv” och är en lära som betonar omöjligheten i att finna en referent till tanken ”jag”. Inte så mycket en ontologisk doktrin om icke-existens, utan en lära om en praktik — ett sorts åskådande som leder till frihet från girighet, hat och förvirring.

    Den senare ”tathagathagarbha”-läran, som blomstrade i Mahayana-grenen, kan sägas byta ”icke-själv” mot en lära om ”sant själv”. Detta kan jämföras med dina begrepp Jag och Själv. Det förekommer en del förvirrade debatter om hur det kommer sig att Mahayana lär motsatsen till det traditionella ”icke-själv”, men detta kommer ur ytlig förståelse. Som en Zenmästare skrev, ”sant själv är icke själv”, dvs att identifera jag-tanken med självet — tanken ”jag är den som upplever” — är förvirring.

    Det jag ser i Mahayanafilosofin som inte finns i din analys är en betoning av tomheten… Vilket kanske är ett för knepigt ämne för en kommentar här. Jag förstår det dessutom inte speciellt bra. Men jag tror att det utgör en skillnad mellan Mahayanas ”sanna själv” och ditt ”autos”. Kanske kan man säga att ”autos” är begränsat till den ”positiva polen” av upplevelse, medan ”sant själv går bortom både form och tomhet” som en dikt uttrycker det.


    • mikael,

      för att bevärdiga din kommentar med ett dugligt svar började jag leta efter forskning som förenar österländsk filosofi och autism. det är, precis som du säger, en uppenbart jättespännande koppling som för mig delvis genererade den här posten, men kommer att utvecklas mer. buddistisk medvetanduppfattning beskär inte vare sig den mänskliga perceptionen eller ontologin på samma sätt som vårt eget, varför inte heller det särskiljande av den autistiska kognitionskonfigurationen har någon plats i traditionell buddhistisk tanke. vår kultur, däremot, har ingen plats för det autistiska/icke-neurotypiska självet.

      fråga: är den i mahaynafilosofin betonade tomheten verkligen tom? hur fattar du saken? I en artikel i journal of religion, disability & health (länk) för geoffry samuel samman termerna shunyata (från tibetanskan, ”tomhet”) och rigpa (från sanskrit, också ”tomhet” så vitt jag förstår)med autistiska perceptionens totala öppenhet inför världens absoluta komplexitet/fruktansvärda tillkrångladhet, omedierad av det neurotypiska medvetandets ständiga kategoriserande och filtrerande av sinnesintrycken. ”tomhet” verkar här snarast betyda frånvaron av Jag och alla Jagets funktioner.
      more to come, vad det lider. tack!


      • Wow, fantastiskt! Jag får be någon akademikervän att piratkopiera artikeln åt mig, den verkar jätteintressant.

        Bara några snabba tankar:

        Din fråga inbjuder ett lite finurligt pekande på Nagarjunas tomhetsfilosofi — en av hans mest berömda ideer är att ”tomheten är också tom”.

        Det är inte helt enkelt att reda ut vad shunyata betyder. Jag tror att i den äldsta buddhistiska litteraturen hittar man bara antydningar. Där är i stället anatman, icke-själv, mer framstående, och shunyata kan vara en sorts utveckling eller breddande av icke-själv-tanken.

        Både anatman och shunyata oscillerar mellan ontologi och fenomenologi. Som alla andra buddhistiska läror är de först och främst praktiker för att öva sinnet i icke-klängande.

        Det som åsyftas med begreppet ”tomhet” är inte någon total intighet utan avsaknad av ”självexistens”. Sanskrit-ordet shunyata kan syfta på något ihåligt, som en tom låda. (Det sägs ibland att begreppet noll kan spåras till denna ide…)

        Om vi pratar om att ”utöva” shunyata så närmar vi oss rigpa, som jag tror helt och hållet syftar på ett mentalt tillstånd, eller snarare en underliggande mental klarhet som vanligtvis är förgrumlad av klängande.

        I Mahayana brukar begreppet tomhet ställas i en sorts ekvation där form är det andra ledet, ofta i uttryck som ”form är ej annat än tomhet”. Form förknippas med mönster, ideer, fenomen, jaget, födelse, varande, osv. Här kommer också ickebeständighet in i bilden, när man betonar att allt som har form ingår i ständig förändring och upplösning.

        Spåret jag försöker hitta har att göra med att de mentala vanor som förknippas med autism är just inriktade på form. Till exempel savanters talang för mönster, starka vanebildningar, olika former av neuroticism.

        Även varianter av nihilism räknas inom buddhismen som klängande till form. Då kan man prata om en ”reifierad” tomhet, t.ex. besatthet med en ide om absolut intighet, totalt icke-varande, dödsdrift osv. Men också ideer om ”icke-tanke” kan dra åt detta håll, vilket varnas för i diverse Zentexter t.ex. Hui-nengs ”Plattformsutra” (som för övrigt innehåller den spännande formuleringen, ”Vad är då sann ‘icke-tanke’? Att inte tänka på tankar.”)

        På tal om diagnoser så har jag funderat på att ordet ”vipassana”, som är Sanskrit för ”insikt”, som i ”insiktsmeditation” — ett sätt att träna sinnet i att se tomhet genom att titta noga på alla fenomen — har liknande ordagranna betydelser: ”dia-gnosis” och ”vi-passana”, ”genom-skådande”… Vet dock inte vad man skulle kunna göra av denna koppling. 🙂

        Anyway, har inte tid att göra denna kommentar kortare, sitter på jobbet och borde göra annat! Ska försöka läsa artikeln och återkomma.


  2. […] de senaste posterna, med tillhörande diskussioner, har jag blivit uppmärksam på en aspekt av det […]


  3. […] kairoskopiska utforskande samt nedtonandet av mänsklig subjektivitet i form av igenkännbara ”Jag” är autistiska egenskaper. De bryter helt mot den neurotypiska kognitionen, deras kognition tar en […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: