h1

Tid för germansk esoterik

augusti 31, 2014

Den senaste veckan har jag inlett två projekt som liksom är i gränslandet mellan konst och nåt helt annat. (Vad något är som är ”helt annat” än konst, som ju i sig liksom är det som inte fyller någon annan, mer praktisk funktion, är en nog så spännande diskussion som härmed lämnas till eftervärlden.) Slumpen, gud, jultomten, det undermedvetna eller vem det nu är som tillser att vissa saker i ens liv sammanfaller, har ordnat så att båda projekten är tillsammans med andra generationens germaner med ockultism som intresseområde. Man kan tycka att det är konstigt, inte minst givet att jag själv inte har tyskar i min släkt och ej heller ägnat särskilt mycket tid åt obskyr andlighet (med dessa två som prominenta undantag). Förmodligen har jag dock själv sökt mig just till magiintresserade tyskbarn på konstområdet. God knows why.

Peter har bett mig att skriva en text till en annalkande utställning. Jag har varit vän med Peter sedan 1989 då vi var både klasskamrater och delade vår första egna bostad med två andra tonåriga snorungar. Ända sedan konsthögskolestarten har Peters konst kretsat kring det oförklarliga, gärna med den helt oavsedda konsekvensen att han själv drabbas av diverse mer eller mindre spektakelartade olyckor. Peter har till exempel i sin konst svärtat ned en lägenhet med sot (och närapå kortslutit Konstfacks elnät genom nedsotning av elkontakter), odlat vallmo i sin lägenhet (vilket närapå förgiftat honom), satt sig in i karismatiska kultledares psyken (med depression och ångest som följd) et cetera, et cetera, et cetera. Som en del av det verk i vilket jag medverkar har han tatuerat sig med grafiska avbildningar av magiska örtväxter ur den svenska floran. Tatueringarna har förstås blivit inflammerade, så Peter äter just nu antibiotika och har bandage runt armar och bål. Som ni fattar kommer det att bli nåt jättebra av det hela.

Otto känner jag sedan tiotalet år då han började forska i design här i Göteborg. Jag blev löjligt inspirerad av Otto, för han gör om allting. Hans grej då var att sy om kläder och nätpublicera manualer om saken. Jag, som också gillar att göra om saker, började omedelbart göra om alla mina kläder. Jag fattade att man kunde och fick göra så. Jag har efteråt tänkt att det var väldigt konstigt att jag inte visste om det tidigare, men så var det i alla fall. Ottos projekt brukar ofta kombinera element som hemslöjd, svart magi, materialistisk biofilosofi. Ni kan ju roa er med att försöka förstå er på vad festen Lucia Obscura, arrad av mig och Otto inom projektet Old is the new black, är för något. Precis vad jag och Otto kommer att göra vet man inte ännu precis, men det kommer att innefatta ljudskapande och svenska 1800-talsmystiker. Vi har lokal fixad och har redan börjat beställa en massa material.

Vän av ordning kan inte låta bli att påpeka att Peter faktiskt inte är andragenerationens tysk utan halvösterrikare med två pass, medan Otto är kvartstysk. Ja.)

10 kommentarer

  1. Ser fram emot att återupptäcka Svartalen, den svarta fraktalen, vars soniska svärtpunkt består av motsatsen till det vita bruset: en ren sinuskurva som vänder upp i fjärde parameterrymden!


    • Ja det var ju DET den svarta fraktalen var! Tänk att jag trodde det var så krångligt, så vart det så skrattretande enkelt. Fråga: har svartalen magiska egenskaper eller är den bara svart metafysik?


      • Jag tror att Svartalen är en slags meditation över möjligheten att tänka oändlighet och heterogenitet samtidigt. Oändlig variation? Vad innebär det egentligen? Den rena vågformen böjer sig alltid i en linje vars krökning innehåller ytterligare en krökning som innehåller ytterligare en krökning.. osv. Det vita bruset, som motsats, utgår istället från kaos och slumpmässighet, men så fort det bearbetas minskar komplexiteten. Svartalen, i dess allmänna form, har som utgångspunkt en enkelhet. Ett svart block. Ett svart mörker inne i en tunnel. En svart fläck på ett papper. En ren ton som ännu inte har hunnit expandera. Svartalen har som första steg att sedan utveckla sig mot oändligheten. När vi sätter igång tillräckligt många svartaler drabbas vi genast av förnimmelsen av kaos, eftersom heterogenitet+oändlighet hela tiden ökar mängden information. Men, det är viktigt att behålla distinktionen trots bruset. Består kaoset av svärta eller av ljus? Det är först när vi byter utgångspunkt som vi kan begripa den ”mindre upplysningen” som utgår från Svartalen snarare än den moderna upplysningspositionen av att ”belysa” allt som är överskuggat och förpassat till mörkret.

        Magi eller metafysik. Det spelar inte så stor roll vad det kallas.


      • Jag tror man kan förmörka Tord Nörretranders ide om ”exformation” till en -form av dunkelhet-. Om exformation är det ”glömda” bakom informationens tillkommelse, så borde det finnas någon form av ”ater-formation”, en ”skugga” av information som vägrar ta plats i ljuset, alltså datans gråsuggor. Kanske inte lika kompakt mörk och exakt som svartalen, men likväl bekämpar den solen och står bortom ljus och upplysning..


  2. Det som Rudi är inne på är ju mycket spännande. Datans gråsuggor finner vi som restprodukter i alla medier för nedskrivning. I det dolda ligger det gråa och frodar sig och bildar således en antites till upplysning. Men, jag tänker att det finns en gråhetens syntes, en eruption av svärta som översköljer det som redan är upplyst.

    Ta till exempel hur en synthesizer (eller andra cybernetiska system) alltid har nära till feedbackloopen, den ”amplifierade återkomsten”. Det moment när systemet slår tillbaka, den så kallade rekyleffekten, och samtidigt briserar i något okontrollerat, är så att säga det svartas återkomst in i det upplysta. Det samma hände mänskligheten när hen plockade upp den första stenen (verktyg). Artefakten ”återkom” ur det gråa (tänk en osynlig gråsten), men i handen på på-väg-att-bli-människa, hominiden, blev stenen ”svart”. Men den var bara svart i en kort sekund. För så fort vi började använda flintastenar som standardverktyg, förgråades de igen.

    Mänsklighetens historia är det som utspelas mellan de svarta molnen på himmelen.


    • Genau, Christo! Det är ju denna rekyleffekt vi kan kalla Svartkonst, och i denna typ av ”missbruk” finns ju också en sann glädje, en återkomst till Demiurgen, den Grekiske hantverkaren. Det var ju först Nyplatonismen som förkastade Demiurgen till att bli en ond skapare av materia (och inte högre Ande).

      Men Christo, du som forskar i lycka: finns det en mörk lycka?


    • Jag undrar om allt som inte är svart eller vitt verkligen är grått. Svart är något från inget, vitt är hela registret så överlastat att all distinktion försvunnit. Svart är aktivitet genom passivitet, vitt är passivitet genom aktivitet. Båda står bortom kaos och ordning.
      Jag tänker:
      Då distinkta former spontant framträder ur svartet och ordnas i vittet uppstår kromatik, inte grått. Vittet differentieras, fraktureras, spektreras, blir färg.
      Grått är nekrost, varken passivt eller aktivt. Enligt en magisk kromatik tänker jag mig att färger är det existenta, det levande, aktiva. Svart, vitt och grått agerar på möjligheternas rand där saker är ren affekt, ren immanens. Gråsuggorna blir till i det ögonblick de blir något annat; det är först då de ”har varit” gråsuggor, liksom det är först då svartalen äger verklighet.


      • Jag är nu säker på att gråsuggorna söker esoterisk kromatik i mörkret under de förmultnande konsumtionartiklarna på uteplatsen.
        Både Göthe och Newton var alkemiker, vad finner vi för spår av detta i deras vitt skilda färgläror må tro?


  3. Svart lycka? Vi lockas att tro att detta skulle vara något ”ont” bara för att det är svart. Eine Schadenfreude. Men det stämmer icke. Ressentiment har inget med svartal kromatik att göra.

    Snarare tänker jag att svart lycka är en pre-affektiv stillhet. Det finns ännu inga gråa modulationer, endast svarthet. Vi kan tänka analog fotografisk film: Innan den har exponerats för ljuset ligger alla silveroxidkristaller helt stilla och allt är svart. Kanske kan vi nå svart lycka genom att hitta en plats (tunnel, bunker, slutna ögon) som skyddas mot upplysningens exponering. Vi har inget val, där ute, i normalitetens samhälle, annat än att bada i upplysning. Så vi söker oss under jorden, till en svart lycka.

    Gråsuggorna, som söker skydd från ljuset under en bortkastad engångsgrill i parken, vittnar om den tillfälliga gråzonen – det ”lilla glappet” i moderniteten – som befinner sig mellan affekternas nedåtgående spiral (alkohol, grillat kött, nedskräpning) och den skenbara moderniseringsprocessen (kommunal renhållning). Det moderna samhällets renhållningsarbete (urbant, mentalt, affektivt) har aldrig gillat gråsuggorna, eftersom det bara kan arbeta med rena kategorier (svart/vitt, lycka/olycka). Ändå går vi alla igenom Kafkas skalbaggeblivande (Der schwarze Ungeziefer, Gråsuggan) i glappet mellan svart och vitt.


    • Är således hela samhället, moderniteten och normativiteten nekrotisk? Det ruttnar, försöker hålla sig själv samman och intala sig en platonsk ideal kromatik, hålla sig distinkt genom att städa upp i parken och inte låtsas om gråsuggorna i den abjekta gyttjan. Då kan moderinteten etc. ändå aldrig bli något annat än ett uppstädande i efterhand, möjligtvis ett anställande av villkor för att liksom efterhands-städaupp framtiden redan i förväg. Allt medan affekterna då gråsuggorna väl strömmar fram från under den uppstädade utegrillen alstrar kromatiska affekter i spektrats alla bastarda kombinationer och fraktala skiftningar, med effekter som av nödvändighet är oförutsägbara i sin kaotiskhet.

      Om den svarta lyckan är den preaffektiva stillheten före samhällets nekromantiska anti-kromatik (NEKROMATIK), så är den också den enda lyckan. All annan lycka är nekromatiskt besvärjd, fångad i normerandet och med förutsagt utlopp. Saknar den kaos vid horisonten är det ingen lycka, den sanna lyckan är alltid gråsuggornas.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: