Archive for the ‘Uncategorized’ Category

h1

SPK, andra dagen.

mars 14, 2014

Minns ni SPK? Det var ju en gång i tiden en förkortning för Sozialistiaches Patientkollektiv, vilket var en revolutionär aktionsgrupp bestående av psykiatripatienter. Deras verksamhet bestod främst i att träffas och diskutera hur mental sjukdom var en produkt av det kapitalistiska samhällssystemet, och hur deras egna psykiska avvikelser kunde användas som vapen mot detsamma. SPK betraktas som e vital del av 60- och 70-talens antipsykiatriska rörelse, som ifrågasatte den vid tidpunkten framväxande biologistiska psykiatrin.

Om SPF, Svenska psykiatriska föreningen, minns SPK vet jag inte, men jag hoppas nog att det är en besynnerlig slump snarare än en vitsig men cynisk referens att deras årliga konferens även den bär namnet SPK, Svenska Psykiatrikongressen. Den avslutas idag på sin tredje dag, och yours truly är på plats. Varför? På grund av mitt uppdrag att undersöka möjligheter för patienters inflytande över den psykiatriska, närmare bestämt den del av vården som utgörs av de kvalitetsregister som just nu håller på att introduceras som styrmedel.

SavedPicture-201431482919.jpg

Här minglar jag  alltså runt bland läkemedelsföretagens reklammontrar, äter det godis de bjuder på och tar del av de egenproducerade informations- och utbildningsmaterial de skälva tillhandahåller om de psykopatologiska tillstånd de själva indirekt är med och definierar. Ursäkta min raljerande ton här, men som patientföreträdare är det inte alldeles givet positivt att se hur nära kopplingarna är mellan den psykiatriska professionen och den utomordentligt mäktiga multinationella läkemedelsindustrin. Och någon sorts ironi finns ju också i situationen. Jag. Patientmedverkan. SPK. Alltsammans inramat av en situation vars villkor, åtminstone delvis, ställs av Big Pharma.

h1

Socialförsäkringsministersretorik

mars 12, 2014

Bloggar vidare från SPK, Svenska psykiatrikongressen.

Ulf  Kristersson inleder hela kalaset med att berätta för oss att svenskarna, ett av de länder i världen där inkomstklyftorna är som lägst, sjukskriver sig och förtidspensionerad sig mest under högkonjunktur. Det tycker han är ganska dåligt. Därifrån går han till att tala om hur problematiskt utanförskapet är och att det är någon som måste betala för alltihop. Alltsammans illustreras med kurvor i diverse diagram. Till slut berättar han att de som verkligen gör en insats för människor med psykiska funktionsnedsättningar är företagen. De små, som tar den missanpassade grannpojken under sina vingars beskydd, men även de stora företag som anställer aspisar så att även de får vara med i arbetslivet och känna att de är med och driver utvecklingen.

Jag tänker förstås omedelbart att det är tvärtom. Att folk jobbar mindre då möjligheten finns beror på att människan inte nödvändigtvis är skapad för att delta på en modern arbetsmarknad. Sänk den reglerade arbetstiden till sex timmar med full lön så blir det säkert bättre med både produktiviteten och sjukfrånvaron, skall du se. Släng moroten och piskan, ingen glädje kommer ur vare sig den ena eller den andra, och kombinationen är förödande för många. Finn andra vägar.

Vad funktionsnedsatta närvaro i den tekniska och sociala utvecklingen beträffar så är nog inte diverse specialåtgärder för att, med figursåg och hammare och skolorna, försöka tvinga in dem på arbetsmarknaden den enda tänkbara lösningen. Aspisar har ju till exempel alltid varit en del av den. Sedan förra seklets mitt har inåtvända ungdomar använt, drivit och utvecklat den informationsteknologiska utvecklingen. Under efterkrigstiden som radioamatörer i pojkrum, sökande ansiktslös kontakt med intressekamrater över hela världen. Under 80- och 90-talen genom att finna sätt att använda telenätet för att koppla samman sina datorer och mötas i textbaserade forum, och att från sin amatörnivå skapa och vidareutveckla mjukvarulösningar. De kognitivt avvikande har alltid haft en aktiv roll i detta.

Jag säger förstås inte att det i sig är dåligt att arbeta pragmatiskt och således försöka skapa möjligheter för att se till att de som trängts utanför av arbetslivets ökande stressnivåer har en sportslig chans att tjäna några egna spänn ändå. Men att bygga retoriken för detta på argumentet att man själv är jäkligt schysst ter sig för mig som utläggande av en dimridå, av liksom rosa dimma som smakar Hubbabubba. Speciellt om man med andra handen är den som eldar på tempot och försämrar de villkor som skyddar arbetstagaren. Det är de hårdare villkoren som nödvändiggör specialinsatserna för de som faller utanför.

Normsamhället har förstås alltid kapitaliserat på de avvikandes förmågor. Som jag ser saken så innebär ju psykiatrin och diagnosticerandet en social och samhällelig möjlighet snarare än ett problem i sig. Att vi lär oss mer om normavvikande psyken betyder att vi skulle kunna skapa strategier att utbilda och förstärka specialförmågorna. Innevarande  samhällsutveckling försöker ju i stället strömlinjeforma människan, patologisera de som inte kan strömlinjeformas och ersätta de förmågor som samhället därmed går miste om med olika varianter av målstyrning där det kreativa och oförutsägbara alltid är underkastat förutbestämda mål.

h1

Psykkonferens

mars 12, 2014

Hej alla fans. Ni har längtat efter min återkomst, visst? Så här ligger det till: sedan december har jag ett nytt jobb. Ett bra jobb är det. Jag leder ett projekt som handlar om att undersöka möjligheterna för patientmedverkan i frågor som rör kvalitetsregister på psykiatriområdet och, i den mån det går, faciliera en sådan kontakt. Helt utanför forskarvärlden, med andra ord, och på psykiatriområdet. Right down my alley, kunde man ju tycka, men se så enkelt skall det ju aldrig vara. Det har visat sig att det är så nära att jag inte riktigt vet vilket av mina intresseområden arom hör hemma var, och om Hypertunneln har någon plats i det hela.
Nu ha r jag bestämt mig för att strunta i sådant och bara skriva. Sitter just nu på spårvagn på väg till Bergakungen här i Göteborg för att närvara vid landets största psykiatrikonferens. Lite för bra för att inte låta bloggen vara med, visst? Håll koll på Twitterkontot samt på min professionella Twitter, @psykinflytande. Hej för nu.

h1

Bloggpuls

januari 9, 2014

Hej hej, värst vad det var länge sen jag gjorde något vettigt här? Återigen är det sådär att jag har hunnit få ungefär miljoner idéer och inte fått en enda av dem på pränt, och så hänger de ihop allesammans och det är ingen idé att skriva en av dem för då måste de andra med också och förresten har jag kanske glömt de flesta ändå. Well, kanske då bättre att bara fortsätta ifrån där bloggen är nu och låta de där nyheterna försjunka i förglömmelse.

Jag fick pennor och ett ritblock i julklapp av mitt barn. Jag har inte ägt något sådant sedan jag bodde hemma hos mina föräldrar, hade ett pojkrum och gick på mellanstadiet. Omedelbart började jag rita där hemma hos svägerskan, med hustruns släkt omkring mig och alltihop. Sedan ritade jag som en besatt i ungefär fyra dagar. Inget som föreställde något, bara gjorde några slumpmässiga streck i blocket, fyllde i dem, fann deras rörelse, förstärkte den, gjorde en kontrasterande rörelse som skapade en rytm, upprepade den, fann mönstret, lät det överlagra med ett nytt osv osv osv. Insåg: att teckna är ju  en ultimat tunnelverksamhet. Förutom att det är den totala vilan mittemellan aktivt utforskande och passivt  medföljande så är det något som inte blir något annat än vad det är: spår efter en rörelse. Det är rörelsen man ser; varje streck man ser motsvaras av en kroppslig rörelse, varje rytm i bilden var en rytm i kroppen. Då jag insåg att jag höll på att rita mig ur mina andra intressen bestämde jag mig för att ta en paus några dagar. Det var klokt; jag använde dem till att göra en föreläsning som jag höll på en studiedag på en skola i tisdags.

Image

Jag har haft några föreläsningar som angått neurodiversitet nu under hösten. En del av mina nya idéer har hamnat där, kanske tar jag dem hit till bloggen nån gång framöver. Man vet inte så noga. Nåväl, is är nu bruten osv, hoppas ni alla haft en fin jul bra nyår hurra hurra, hej så länge.

h1

Krafter

juli 30, 2013

image

Vågorna fortsätter upp genom graniten, över trädstammarna och ut i himlen

h1

Origo II

juli 29, 2013

image

Men det är ju så enkelt. Två evigheter, speglande sig i varandra, vågorna som drar över dem bägge, evig stillhet i evig rörelse. Allt är iakttagbart bara från det tunna skikt upphängt i det mellanrum där hastigheterna genom materien går långsammare. Existentiell fysik.

h1

DJ: Hypertunneln, Studio Chanslös

juli 22, 2013

Har ni vägarna förbi Gårda, Göteborg på onsdag kan ni ta och titta in på mikrofestival i Studio Chanslös, den semilegendariska fotostudion/reprummet/författarlyan/spelningslokalen/… som ni väl egentligen inte hört talas om något alls som hänt i. Jag spelar skivor i pauserna mellan Henke Wermelin & Nattskiftet, James Ausfarth samt Monnone Alone med Gary Olson (från Laybug Transistor!).

Det blir antagligen inte speciellt våldsamt. Jag lämnar både Gorgoroth och Merzbow hemma till fördel för Pastels och The Softies och sånt. Däremot blir det nog rätt kul. Kom dit om ni till undertecknad vill live-överlämna fanmail, presenter, stora penningsummor eller helt enkelt bara se hur jag ser ut i verkligheten, det är en storslagen syn vill jag lova. Jag har även väldigt behaglig och röst, detta tillstår jag utan omsvep. Eller om ni vill se habil och väldigt charmerande lofi-pop från Australien samt US, förstås, eller lite ilsken politisk popmusik med Studio Chanslös som hemmaplan.

flyer_1012821_10151548401957913_698673009_n

Eventet på Facebook: https://www.facebook.com/events/161678440686035/163630440490835/?notif_t=event_mall_comment