Posts Tagged ‘bloggen’

h1

Välkomna in

juli 3, 2012

Den förra posten blev viktigare än jag tänkt. Därför öppnar jag bloggen för folk, åtminstone ett tag. Gäster: dela den gärna om ni gillar eller samtycker eller blir skitarga. Adressen dit är alltså https://hypertunneln.wordpress.com/2012/07/03/den-tjugondes-alteritet/ eller http://bit.ly/OhIthq (Twitter etc.). Väl bekomme,

J

h1

Ellerväntanu

juli 3, 2012

den här skulle ju bli en skitenkel lista över pros och cons med min egen ADHD-diagnos! Vad var det den blev istället? Hur gick det till?

Samtidigt som jag önskar att jag numera skulle ha en sån där lista så liksom älskar jag nog att det blev nåt annat. Där fick jag, min jävla kalenderbitare, för att det skulle vara enkelt och tydligt och kategoriskt. Jag har  alltså ett inbyggt fysiskt korrektiv mot sånt.

 

UPDATE: Nu hittade jag på termen ”fysiologisk etik” för att beskriva detta korrektiv. Det blir en tagg också.

h1

Taggen ”EGO”

juni 13, 2012

Min J tyckte att det fanns något bittert över de första posterna på bloggen. Jag vill inte vara bitter eller ha nån sorts jäkla bitterblogg. Jag känner mig inte heller speciellt bitter. Dessutom är just ”bitter” nymoderaternas favvoöknamn för den som blivit förfördelad i samhället. Utförsäkrade och handikappade och arbetslösa och dylikt folk som inte svarar postitivt på en hälsosam påtvingad jobbsökarcoaching på skattebetalarnas bekostnad. Inte för att jag inte kan identifiera mig med sådant, utan för att det är nymoderat nyspråk (dvs. bygger på en låtsad missuppfattning. Den som kan identifiera sig med det nymoderata positivpepp-språket, däremot, har jag ingen förståelse för alls. Är man född att passa in så är man, i min uppfattning, knappast människa).

Taggen ego kommer att sättas på poster som angår mina försök att förstå mitt liv. Då något stort förändras i ens uppfattning om en själv – tillochmed den man har varit hela sitt liv! – så dyker ett behov upp av att förstå vad det innebär. Jag fick i december reda på att jag har en hjärna som fungerar annorlunda än hur hjärnan fungerar hos 95% av alla människor. Minnet funkar annorlunda; de exekutiva fiunktionerna fraktar information  mellan minnena på ett annat sätt än hos ”neurotypen” (vilket är ADHD/neuro-samhällets term för de där 95 procenten). Dessutom hanteras den kroppsliga energin på ett annat sätt; snarare än ett jämt tillflöde av energi under alla de vakna timmarna kommer energin i explosioner och lämnar mig utmattad efteråt.

Samhället är alltså konstruerat för att passa en annan typ av hjärna än min. Man skall ha en annan typ av minne, man skall orka portionera ut sin energi jämt under en hel dag mellan sovtimmarna (som skall vara på natten). Funkar man annorlunda blir det problem med att passa in i ett sådant samhälle; behöver du, neurotypläsaren, ett exempel så kan du ju försöka tänka dig hur det skulle vara att helt plötsligt inse/få reda på att du har vuxit upp i ett samhälle där alla andra är döva, men du själv är född med en välutvecklad hörsel.

Jag är inte bitter över att tillhöra de avvikande fem procenten; det är snarare en triumf att få saken bekräftad. Men de frågor som uppstår handlar om just detta. Precis var är det jag inte passat in?

Således vill jag försöka se mitt liv i retrospekt. Ego kommer nog mest att handla om situationer då jag känt att jag inte är som man skall – de situationer där ens individualitet faktiskt gör sig påmind. Jag har gnällt på nymoderaterna i den här posten, måhända lite opåkallat och onödigt, men vad som finns i botten på mig då sånt gnäll läcker över är just en uppfattning om individualitetens sanna väsen, som bryter ganska kraftigt mot den som propageras av just det politiska partiet, och som på nåt sätt verkar basera sig på att alla egentligen är precis likadana och att man därför får skylla sig själv om man inte lyckas passa in. I min uppfattning om individualitet så är då man är annorlunda, då livet skaver och kränger och man inte kan finna sig i det vis på vilket saker och ting nu är ordnat, som man faktiskt inser att man är en individ, skild från allt annat och instängd. För mig har det jag kallat hypertunneln varit vägen ut ur den instängdheten. Kanalen till kosmos, liksom. Strömmen mot kaos.

h1

Titta jag kommenterade

juni 13, 2012

…nämligen på Eddy Nehls blogg då han skrev om ADHD, här. Sen skrev han vidare, här, och då följde jag käckt efter och försökte få till nån sorts dialog/försvar/fanvetvad med nån ADHDare som hade kommenterat på den förra posten. Jävlar vad jag pladdrade, lyckligtvis verkade den senare ha lämnat skutan för länge sen och nu står mitt långa försvarstal där och ber om bekräftelse från vem som helst, haha. Men jag kände nog att jag fick nåt på pränt ändå som inte skulle formulerats på samma sätt utan Eddys post.

h1

Kursomläggning

juni 13, 2012

tiden för en kursändring är möjligtvis inne. jag märker att jag använder den här bloggen väldigt mycket, men inte till att skriva på utan bara att tänka med. och att jag bara använder den för att tänka om mig själv. fast eftersom jag inte skriver något på bloggen så blir det ju liksom inte att den funkar som den skall, dvs. som ett minne för mig – ett jag, till skillnad från mitt proteiniska, har lätt tillgång till och är färdigformulerat – så skall jag nog lägga om ambitionen med bloggen.

således: nu tänker jag på bloggen som något som handlar om mig. om min person och dess upplevelser och idéer. jag avser tagga alla poster med ”ego”. då skall jag väl ändå ta på allvar att jag får skriva vad som helst här.