Posts Tagged ‘Magi’

h1

Tid för germansk esoterik

augusti 31, 2014

Den senaste veckan har jag inlett två projekt som liksom är i gränslandet mellan konst och nåt helt annat. (Vad något är som är ”helt annat” än konst, som ju i sig liksom är det som inte fyller någon annan, mer praktisk funktion, är en nog så spännande diskussion som härmed lämnas till eftervärlden.) Slumpen, gud, jultomten, det undermedvetna eller vem det nu är som tillser att vissa saker i ens liv sammanfaller, har ordnat så att båda projekten är tillsammans med andra generationens germaner med ockultism som intresseområde. Man kan tycka att det är konstigt, inte minst givet att jag själv inte har tyskar i min släkt och ej heller ägnat särskilt mycket tid åt obskyr andlighet (med dessa två som prominenta undantag). Förmodligen har jag dock själv sökt mig just till magiintresserade tyskbarn på konstområdet. God knows why.

Peter har bett mig att skriva en text till en annalkande utställning. Jag har varit vän med Peter sedan 1989 då vi var både klasskamrater och delade vår första egna bostad med två andra tonåriga snorungar. Ända sedan konsthögskolestarten har Peters konst kretsat kring det oförklarliga, gärna med den helt oavsedda konsekvensen att han själv drabbas av diverse mer eller mindre spektakelartade olyckor. Peter har till exempel i sin konst svärtat ned en lägenhet med sot (och närapå kortslutit Konstfacks elnät genom nedsotning av elkontakter), odlat vallmo i sin lägenhet (vilket närapå förgiftat honom), satt sig in i karismatiska kultledares psyken (med depression och ångest som följd) et cetera, et cetera, et cetera. Som en del av det verk i vilket jag medverkar har han tatuerat sig med grafiska avbildningar av magiska örtväxter ur den svenska floran. Tatueringarna har förstås blivit inflammerade, så Peter äter just nu antibiotika och har bandage runt armar och bål. Som ni fattar kommer det att bli nåt jättebra av det hela.

Otto känner jag sedan tiotalet år då han började forska i design här i Göteborg. Jag blev löjligt inspirerad av Otto, för han gör om allting. Hans grej då var att sy om kläder och nätpublicera manualer om saken. Jag, som också gillar att göra om saker, började omedelbart göra om alla mina kläder. Jag fattade att man kunde och fick göra så. Jag har efteråt tänkt att det var väldigt konstigt att jag inte visste om det tidigare, men så var det i alla fall. Ottos projekt brukar ofta kombinera element som hemslöjd, svart magi, materialistisk biofilosofi. Ni kan ju roa er med att försöka förstå er på vad festen Lucia Obscura, arrad av mig och Otto inom projektet Old is the new black, är för något. Precis vad jag och Otto kommer att göra vet man inte ännu precis, men det kommer att innefatta ljudskapande och svenska 1800-talsmystiker. Vi har lokal fixad och har redan börjat beställa en massa material.

Vän av ordning kan inte låta bli att påpeka att Peter faktiskt inte är andragenerationens tysk utan halvösterrikare med två pass, medan Otto är kvartstysk. Ja.)

h1

Åkallan

december 24, 2012

Smått rastlöst frampå julaftons eftermiddag. Det är så skönt att inte åka nånstans idag, att det bara är vi. Jag, finaste frun min och den snart fyraårige. Men stämningen har ett anspänningsmoment. Vi har påbörjat en ritual. Allt måste stämma.

”Tror du han kommer om vi tänder stearinljus?” frågar jag pojken, ”Han borde gilla levande ljus”. Det finns alltid levande ljus när främlingar från andra världar skall frammanas. ”Äsch, han kommer nog inte” svarar den lille och leker lite väl obekymrat vidare med grejen han fått på morgonen; han är skeptisk till de flesta typer av ritualmagi, dessutom säger han att det saknas gäster. Vad han vet måste det finnas gäster med för att främlingen skall dras till just vårt lila hörn av verkligheten. Jag förstår vad han menar. Det behövs en skillnad mellan den upphöjde och en ansamling människor; de senare skall liksom bilda en massa. Det är nog svårare med avskillnaden då man bara är några stycken. En gåvobärande upphöjd kan man inte sitta och småprata med över en kopp. Då försvinner upphöjdheten och kvar blir väl bara nån snubbe med luva.

Det luktar kanske fel! Örter och kryddor, psykotropiska substanser. Det måste ju finnas med. Vi förskjuter något; de som inte besitter förmågan att ställa in sig mot den nödvändiga övertygelsen får justera den neurologiska kalibreringen. Annars händer det inte. Min fru värmer på glöggen, offer bärs fram och placeras på vardagsrumsbordet. Nu kommer han att förnimma vår förväntan genom etern! Nu måste han väl begripa. Kom. Kom. Kom. Ceremonin har påbörjats, luften är tung och söt, vi har tagit in ett barrträd i huset för att ha evig skog omkring oss. Hon sprider en doft som samtidigt är dov och frisk, den blandas med glöggångor och förväntan. Kom. Kom.

Jag börjar bli nervös. Tänk om det inte funkar? Endast en dag om året kan ritualen utföras. Lyckas vi inte idag blir väntan lång. Och det sista momentet hänger på mig. Min egen övertygelse. Äsch, vi kanske skall skita i alltihop? Det funkar nog inte ändå.

Jag säger till slut till pojken och frun, ”Alltså, jag vet inte om han kommer, vi har väntat rätt länge nu. Jag vill inte vänta nu, jag går ut med det här skräpet som står innanför dörren. Jag blir kanske borta en stund för det måste sorteras i soprummet.” Min fru säger att ”Ja, det har du nog rätt i ändå. och kanske kommer han inte om han tycker att det luktar sopor här inne.”

Jag tar sopsäckarna i vänstra handen, en annan säck i den högra. Säger ”Hejdå på en stund!” till pojken och skyndar med bultande hjärta ut genom ytterdörren.